Kommunfullmäktige i Luleå beslutade den 25 mars om en omfattande besparing på skola, vård och omsorg. Och det är många med mig som inte riktigt förstår orsaken till detta drastiska ingrepp i vår välfärd. Kommunalrådet Niklas Nordström har i flera inlägg, både vid intervjuer och debattinlägg hänvisat till att det finns ovedersägliga ”fakta” bakom förslaget och därför är beslutet också ”rätt”. Det finns dessutom bara ”en väg” framåt. Det vill säga, om inte dessa hundratals miljoner skärs bort nu kommer bördorna att vältras över på våra barn, på nästa generation. Och då menar han faktiskt inte klimatkrisen, för då skulle han nog hellre ha sparat på sina egna koldioxidutsläpp.
SKL har i några år signalerat att den demografiska utvecklingen för landets kommuner är negativ. Vi blir fler äldre över 65 och fler yngre under 20, medan gruppen i arbetsför ålder mellan 20 – 64 inte ökar lika mycket. Det betyder att de som arbetar måste försörja fler och fler. Förändringar i demografin får naturligtvis stora konsekvenser för många mindre kommuner på landsbygden, som dessutom ha en stor utflyttning. Många av dessa kommuner har redan nu fått allt svårare att få in skatteintäkter som räcker till skola och äldreomsorg.
Men det som kommunledningen glömmer att redovisa är att Luleå ligger mycket bättre till än de flesta kommuner. Luleå har en ökande befolkning och ligger dessutom förvånansvärt bra till när det gäller demografin. Det kan man se på den s.k försörjningskvoten. Det är ett mått på just förhållandet mellan antalet personer i arbetsför ålder jämfört med antalet unga och äldre, ju lägre siffra desto bättre. För riket är försörjningskvoten idag 75,9 medan Luleå har en betydligt bättre siffra, 71,3. Luleå ligger faktiskt bland de bästa i landet, någonstans mellan Stockholm och Uppsala.
Varför har inte Framtid Luleå pumpat ut denna nyhet på FB, att Luleå ligger så otroligt bra till när det gäller demografin? Det brukar man ju göra i alla andra sammanhang. I det här fallet har man tagit rikssiffror och applicerat det på Luleå, utan att nämna att detta scenario inte gäller Luleå i lika hög grad.
I det här fallet har man tagit rikssiffror och applicerat det på Luleå, utan att nämna att detta scenario inte gäller Luleå i lika hög grad.
Det måste vara svårt att vara socialdemokrat och samtidigt rösta ja till en nedskärning på 370 miljoner kronor, där merparten drabbar vård, skola och omsorg. Det borde nästan vara otänkbart eftersom det är tvärt emot partiets grundvärderingar. Men det är här digitaliseringen kommer in.
Budskapet till medlemmarna har varit att om vi digitaliserar kommunen maximalt kommer besparingarna inte märkas för medborgarna. Istället kommer kommunen att effektiviseras och kvaliteten kan behållas, ja, till och med kanske ökar.
Denna övertro på digitalisering inom offentlig sektor har nästa börjat anta religiösa former, där ny teknik är svar på de flesta frågor. Och naturligtvis finns det en potential att effektivisera genom digitala hjälpmedel även inom äldreomsorgen. Om man sätter en kamera i den äldres sovrum så behöver ingen personal göra tillsynsbesök på natten. Och det sparar väl in en del. Men så fort den äldre förvirrad kliver upp eller behöver gå på toaletten, så måste en personal rycka ut och ta hand om honom/henne. Faktum är att vård och omsorg är ett av de områden där digitaliseringen i samhället kommer att ha minst betydelse, och där behovet av arbetskraft kommer att kvarstå. Det kommer alltid att behövas händer inom omsorgen och många påstår redan nu att dessa händer är för få.
Luleå kommun styrs idag som det vore ett företag, med samma styr- och ledningsfilosofi som i näringslivet
En gång i tiden när socialdemokraterna ville staka ut framtiden för sin politik gick frågan ut till medlemmarna och de hade storslagna s.k rådslag. Det fanns en tro på demokratin, att ju fler människor som fick säga sin mening och desto fler fakta som kom på bordet desto bättre. En kommun är en demokratisk institution, där olika värderingar och åsikter ständigt ska få sitt uttryck. Men det är helt annorlunda på ett företag. Där bestämmer styrelsen allena, vd:n verkställer och det finns bara en värdegrund: att maximera vinsten. Ett företag styrs med järnhand och alla som inte håller med får kliva åt sidan. Jag menar att Luleå kommun idag styrs som det vore ett företag, med samma styr- och ledningsfilosofi som i näringslivet. Därför finns det mycket som talar för att den kommunala demokratin är i kris.
Följaktligen, när S i Luleå skulle ta fram sin framtida kommunala politik skedde det inte genom ett rådslag bland medlemmarna utan frågan lades istället ut på ett privat konsultbolag. Det är i deras konsultrapport som alla fakta tagits fram för att motivera den massiva nedskärningen, medan de fakta som talar emot en sådan, utelämnats. Det förvånar inte mig. Det är så borgerliga konsultrapporter brukar sluta, i skattesänkningar eller nedskärningar av välfärden.
Men det finns alltid andra vägar att gå.
Lämna ett svar