En granne berättade för mig om en äldre kvinna som intervjuades i radio. Reportern frågade om vad som var hennes hemlighet för att hålla sig i form, trots hennes höga ålder. Jo, sa hon, jag gör 10 Kiruna varje gång jag reser mig från en stol. Med det menade hon att hon klev upp och sen satte sig igen, och upprepade det 10 gånger innan hon till slut gick iväg. Det vill säga squats inbyggda i den dagliga tillvaron. Jag vet inte vilken koppling det var till just Kiruna, men kanske hon tänkte på gruvhissen som går upp och ned med malmen, tungt upp och lätt ner.
Det funkade bra för henne, även om jag tvivlar på att 10 Kiruna är en träningsmetod som har vetenskaplig grund.
En annan träningsmetod, som jag själv använder, är 10 000 steg om dagen. Det är ju lätt att mäta antal steg med dagens tekniska utrustning. Men det har inte heller någon vetenskaplig underbyggnad. Idén härstammar nämligen från Japan där metoden lanserades bara för att sälja en särskild stegräknare.
Hälsosidorna i dagspressen har det senaste året fyllts av artiklar med aktuell forskning om vad som fungerar och inte fungerar för att hålla gamla kroppar i trim. Just metoden att gå 10 000 steg om dagen har kritiserats av forskare för att helt sakna grund. Istället har forskningen fokuserat på hur FÅ steg man behöver gå för att uppnå en bra effekt. 10 000 steg dömdes ut direkt, istället ansågs 7000 steg vara tillräckligt. Några månader senare kom nya besked, nu kunde man klara sig med 2000 steg bara.
Jag vet inte varför den vetenskapliga forskningen plötsligt blivit så intresserad av att få folk att gå färre steg, kanske för att minska hälsoångest hos många, vilket i och för sig vore ett hedervärt syfte. Men jag är säker på att skulle vetenskapsmännen få tag i 10 Kiruna-metoden, skulle den nog också dissas och det skulle kanske bara bli 2 Kiruna kvar. Men kvinnan i radio kommer inte att lyssna på det, det är jag säker på, vilket inte heller jag gör när det gäller antalet steg.
Det finns en metod som mäter ålder i förhållande till balansen. Om man ställer sig på ett ben och blundar, och räknar hur många sekunder man klarar av att hålla balansen, säger det mycket om ens rent biologiska ålder. Det är betydligt svårare än man tror, när man håller ögonen stängda. Så här ser några exempel ut:
< 40 år: 15 sekunder
40-49 år: 13 sekunder
50-59 år: 8 sekunder
70-79 år: 3 sekunder
För att försöka minska min biologiska ålder till en lägre nivå än min kronologiska ålder, har jag nu i flera år tränat att stå på ett ben. Särskilt när jag väntar på bussen, eller står i kön på en affär, har jag passat på att stå som en tupp. Och det har fungerat, jag är numera betydligt yngre än jag ser ut.
Det enda som oroar mig är att det ska komma någon ny rapport som hävdar att man inte behöver kunna stå så länge på ett ben samtidigt som man blundar, som tidigare hävdats. Men det hoppas jag inte. Balans i livet är viktigt inte bara när man står på ett ben, utan även mellan den man är och den som man borde vara, enligt hälso- bilagorna i tidningarna.
*****
