Sven Teglund

En skata satt på en gren och funderade på tillvaron. Och den kom fram till att det mesta är väldigt krångligt. Livet tycks mest fara omkring i kringelikrokar och det är svårt att få överblick över vad som händer.

Men även om saker och ting förgrenar sig och spretar åt alla håll, så hör allt ihop på ett eller annat sätt.

Denna sommar var det uppenbart att affärslokalerna på Köpmangatan i Kalix numera står mestadels tomma. Även flera affärer i Gallerian har slagit igen. En erfarenhet som många småorter över hela Sverige fått erfara de senaste åren.

Samtidigt så investeras flera miljarder i Husums massafabrik, som numera inte producerar så mycket papper utan stora mängder kartong istället. Behovet av kartong är tydligen något som bara ökar världen över.

Så när en kalixbo beställer en vara på nätet så görs en kartong i Husum som sedan transporteras med stora tankfartyg till Kina där kartongen fylls på med rätt vara enligt beställningen, som sedan transporteras hem över haven till Sverige där Postnord eller Schenker tar vid och kör den med lastbil till Kalix – förbi de nedlagda affärerna – till ett lämpligt postombud på ICA.

Och även i Husum, trots de stora investeringarna i kartong, läggs affärer och serviceställen ned så att även husumbor kan beställa varor som både är billiga och går att returnera till Kina om det mot förmodan är av fel storlek.

Skatan funderade och frågade sig efter en stund, vem är ansvarig? Vem har bestämt att affärerna ska läggas ned och varor istället skickas på båtar och lastbilar. Var finns orsaken?

Skatan kunde inte svara på den frågan. Men den visste att allt hör ihop på något sätt. För om inte jorden träffats av en meteor för sextiofem miljoner år sedan och alla dinosaurierna dött ut, utom en art som var befjädrad, hade inte skatan heller funnits.

****

Jag växte upp på Nyhemsvägen 5 i Husum, i ett egnahem som min pappa byggde på en tomt som de köpt av morfar och mormor. Vid postlådan, just vid infarten till huset stod en stor tall. En tall med mäktig krona och med ett imponerande omfång.

Jag fick förra hösten höra av min bror Lennart att den skulle sågas ner, eftersom den inte längre var frisk, och riskerade att blåsa omkull. Jag sa att vi borde försöka ordna så att en skiva av tallen kunde bevaras. Lennart bad därför Kent Eriksson i Husum att ombesörja det hela.

Vid ett tillfälle besökte Kent gamla kiosken på Dombäcksön och hörde att motorsågar lät därnere på Nyhemsvägen. Så han åkte dit, och mycket riktigt, tallen var nedsågad. Kent frågade personen med motorsågen om han kunde såga en skiva av den, ca en decimeter tjock, och det gick bra. Nu när jag var i Husum fick jag den levererad och tallen ses här på bilden ovan. Jag är så tacksam för att Kent lyckades uppfylla min önskan, om att bevara en bit av min och vår familjs historia.

Jag har räknat årsringarna lite översiktligt och kommit fram till att den måste vara mer än 200 år. Den fanns alltså där inte bara när jag föddes, utan även när mina föräldrar föddes. Ett hisnande perspektiv.

Allt jag vet och lärt mig kommer från det trädet.

Jag ser därför skivan av tallen som en del av mitt släktträd. Allt jag vet och lärt mig kommer från det trädet.

Som spädbarn låg jag i barnvagnen under dess skugga,
gick förbi stammen när jag började skolan,
lutade mopeden mot den vid femtonårsåldern,
ställde min första folkvagn på parkeringen bredvid,
vinkade till min mamma när jag flyttade hemifrån,
blev själv pappa och mina barn kände på barken,
alla besök genom åren, semestrar och jämna födelsedagar,
allt tätare begravningar tills ingen fanns kvar.
Sen sista gången, vi hade sålt och tömt huset,
jag körde i väg och tittade i backspegeln,
tallen stod kvar där, större och mer ensam än nånsin.

Träden har alltid haft stor betydelse i vår mytologi och hos olika civilisationer över hela jorden. Man har varit överens om att det låg kunskap i trädens grenar, skriver Nina Burton. Yggdrasil, världsträdet, som finns beskrivet i fornnordiska Eddan, hade tre rötter, förankrade i varsin källa. Vid den första satt nornor som spann, tvinnade och klippte av livets tråd. Och den andra roten närdes av Mimers brunn där vattnet ägde kunskap om allt som hänt och skulle hända. Den tredje roten omgavs av ett kallt helvete, där en orm oupphörligt gnagde på den.

Jag tänker att tallen på Nyhemsvägen utgjorde mitt eget Yggdrasil. Tillsammans med mina föräldrar gav den mig tre rötter; skapandet, kunskapen om livet och en oro som ständigt gnager under ytan.

****

Om utställningen Närstudie, Galleri Foajén, Regionhuset

I Thomas Tidholms bok Jordlöparens bok, som blev nominerad till Augustpriset 2020, ställer han frågan, hur kunde det bli evolution? Vad var själva begynnelsen till denna enorma utveckling av arter och nya former, som pågått i miljoner år på jorden. Kanske fanns ett väldigt missnöje från första stund, att alla varelser ganska snart kände att även om de fungerade, kunde simma och få i sig näring, så var detta inte optimalt. Det borde kunna bli bättre! Fler fenor, större munnar, vassare tänder, allt kunde bli bättre.

Tidholms slutsats är att missnöjet är utvecklingens moder.

Och när vi ser alla varelser som evolutionen tagit fram, så ser vi också att skapelsen ständigt pågår, inte bara i begynnelsen utan i varje ögonblick, framför våra ögon. När alla naturens väsen kommer ut ur sina gömslen inuti frön, knoppar eller flyger ut ur varandras munnar.

När jag besöker den pågående utställningen ”Närstudie” i Galleri Foajén på Regionhuset, med de tre konstnärerna Peter Åberg, Anna Almqvist och Maria Fäldt så ekar Tidholms fråga i bakhuvudet, om evolutionens tillblivelse. Jag tänker att här är tre konstnärer som förenar sig med samlade krafter, för att fortsätta utvecklingen av naturens former, förbättra och definitivt försköna dem.

Peter Åberg låter olika blommor och växters mönster samspela med universum i geometriska figurer, som för att visa att evolutionen inte bara gäller naturen på jorden, även stjärnhimlen utvidgas och förändras i detta gemensamma nu. Ibland så kan man tro att hans vackra blommor är avbildningar av naturen, irisar och liljor, men tittar man noga ser man att det också är nybildningar, skapade ur Peters egen fantasi. Det märks att han är fascinerad av olika livsformers utveckling, de som sattes igång vid tidernas begynnelse och ständigt fortsätter både i naturen och inom konsten. Måleriet blir ett slags sökande efter svaret på den eviga frågan, hur allt detta vackra uppstod. Och jag uppfattar att svaret han ger är att bakom naturens skönhet finns alltid matematiken, som håller hela urverket igång.

Anna Almqvist använder endast de tre grundfärgerna, blått, gult och rött för att blanda ihop de nyanser som behövs för att skapa sina akvareller, vars former påminner både om växtriket och en inre värld, som vi själva aldrig sett, men som vi ändå ständigt känner av i magtrakten. Kanske är hennes val av tre färger inspirerad av DNA- molekylens nukleotider som också är uppbyggda av tre beståndsdelar. Jag tänker att i hennes akvareller sammanbinds därigenom konsten och evolutionen. Utifrån ett missnöje med det nuvarande, och med hjälp av ett fåtal beståndsdelar skapar hon en ny och vackrare värld. Och jag som följt hennes måleri en längre tid, ser att hon verkligen lyckas med sitt uppsåt. Målningarna hon visar här är de vackraste jag hittills sett.

Maria Fäldt är väl den av de tre medverkande som tydligast visar sina ambitioner, att ställa sig mitt i skapelsen och ge sitt personliga bidrag till arternas fortgående utveckling. Utifrån frökapslar, vissnade växtdelar skapar hon helt egna insekter, flygfän och varelser, som fotograferats och visas i stort format. Först när jag såg bilderna var jag övertygad om att det var riktiga djur som med sina huvud, antenner och håriga ben blivit tydliga på grund av en kraftigt uppförstoring. Men efter en stund upptäckte jag att det var sammansmältningen av olika torra växtdelar som skapade illusionen av denna djurvärld i miniatyr. Trots det är jag fortfarande osäker om det bara är väsen i konsten, eller om de redan finns i naturen och som bara väntar på att upptäckas av en närgången forskare. Det är ett fascinerande konstprojekt som Maria Fäldt uppvisar.

Samlingsutställningar med flera konstnärer under ett gemensamt tema kan ofta vara svåra att åstadkomma, eftersom konsten sällan låter sig fångas av en titel eller speciell tematik. Men när jag besökte denna utställning blev jag uppfylld av likheterna mellan de tre olika konstnärernas arbeten. Med en hög och jämn konstnärlig kvalitet verkar de utforska samma fråga, nämligen den fråga som Tidholm ställer, om evolutionens betydelse och varför den överhuvudtaget uppstod. Och att konst kanske är ett mänskligt uttryck för samma missnöje, ett försök att förbättra den natur som redan finns.

Tidholm menar i sin bok att vissa konstnärer målar av naturen för att försöka se och förstå den, att naturen har en motsvarighet inuti människan. Andra skapar alternativ natur, visar på möjligheter, framställer personliga visioner, använder naturen för egna berättelser.

Peter, Anna och Maria, är representanter för den senare gruppen. Utställningen pågår fram till 17 augusti, så det finns fortfarande tid att besöka den. Och fascineras av att konsten ständigt fortsätter, oavbrutet, precis som evolutionen, att försköna vår värld och göra vår tillvaro allt bättre. Men man får hoppas att den aldrig blir så bra att den utplånar missnöjet, skapelsens moder.

*****