Kategori: Blogg Sida 1 av 3

Nytt avsnitt av Hemmafru

Besatt men bara till 70 procent

The Iceman

I dagens DN ställer Kristofer Ahlström frågan, varför blir män så besatta så fort de ska göra något. Jag tycker att det är en väldigt bra fråga och jag kan erkänna att jag själv lider av denna form av manliga fanatism. Om jag blir intresserad av ett ämne, hobby, diet, träningsform eller liknande, har jag en tendens att gå “all in”, och fördjupa mig nästan in absurdum. 

Det är ingen bra egenskap. Fanatiker och extremister kan var väldigt farliga, det ser vi i världen idag, som verkar vara allt mer fylld av galna män. Och det finns ingen brist på inspiration, det är bara att gå in på Youtube och titta, där sitter manliga nördar och berättar om sina kufiska undersökningar av tillvaron, ofta fixerade vid olika former av manlighet.

De senaste åren har jag hängt mycket på Youtube, där finns alla möjligheter att fördjupa sig i ett ämne, oberoende hur litet eller betydelselös frågan än kan vara.

En period följde jag Wim Hof, ”the Iceman”, som propagerar för att vi varje dag ska ligga en kvart i ett badkar full med is. Han har fått ett stort genomslag vilket märks på det plötsligt stora intresset för kalla bad, även i Sverige. Det gäller främst män men man kan även se kvinnor gå ner i isvakar eller kalla fjällbäckar samtidigt som de filmar för att dela på sociala medier.

Jag började bada kallt förra våren med inspiration från Wim Hof. Men när jag som bäst var på väg att dras in i Wim Hofs fanatiska följarskara, råkade jag se en intervju med honom. Nu hade han, precis som sektledare brukar, börjat ha synpunkter och veta allting, inte bara om kyla, utan om allt väsentligt i hela världen. 

Han ansåg t.ex. att pengar är av ondo, att vara rik skapar ondska och förstörelse. Så därför uppmanade han alla medlemmar att skänka bort sina pengar och istället leva i enkelhet och fattigdom. Och bäst var att ge dem direkt till honom och hans stiftelse, för då kunde ändå pengarna komma till nytta för den stora Sakens skull. Efter den intervjun avslutade jag min prenumeration på Wim Hofs videokanal.

En annan fanatiker som jag följt en period är Dr Gundry. Han har kommit på att det vi tror är nyttigt, det vill säga vissa grönsaker och frukter, egentligen är skadliga för oss. Det beror på att växterna producerar gifter, lektiner, som växterna använder för att förhindra att de ska bli uppätna. Och när vi får i oss dessa lektiner så blir vi sjuka, ja, i princip alla sjukdomar som människan kan drabbas av, beror på lektinförgiftning. 

Dr Gundry har naturligtvis gett ut flera bästsäljande böcker om sina teorier. Men så såg jag en video nyligen med honom, och då hade han lagt på sig en betydande övervikt, med både dubbelhaka och en rejäl kulmage. Det var uppenbart att han lever gott på sina försäljningssuccéer. För gott, tänkte jag och avslutade prenumerationen på hans videokanal.

Istället följer jag nu en annan guru, nämligen Dr Greger. Dr Greger förespråkar vegankost, whole-plant-based som det heter på engelska. Och han hänvisar trovärdigt till forskning som visar på den växtbaserade kostens förträfflighet. Så efter ett antal videos med honom övergick jag till att bli vegan, och har nu slutat med kött, fisk och mjölkprodukter.

En dag träffade jag Mats Wikström, konstnären som bor i Träskbrännan utanför Råneå. Han är ungefär i min ålder och verkar ha samma intresse att försöka optimera hälsan för ett långt och aktivt liv.  “Sven, äter du C-vitamin” frågade han. “Du måste äta tillskott av askorbinsyra, det är helt nödvändigt”.

Jag visste inte det, men kollade uppgiften med youtube när jag kom hem. Och mycket riktigt, de flesta av oss får i oss för lite C-vitamin och vi behöver 1-2 gr extra per dag. Under metabolismen, det vill säga förbränningen av maten, så oxiderar kroppen, det vill säga syreatomer uppträder ensamma, så kallade fria radikaler. Detta fria syre bryter sakta ner kroppen precis som när järn oxiderar och rostar. Man kan säga att åldrande egentligen handlar om att kroppen rostar.

Så nu äter jag 2 gr C-vitamin extra per dag. Tyvärr får jag springa ofta på toa, för att kissa ut rosten som omvandlats till vatten, men det kan det vara värt.

För att motverka åldrandet bör man äta antioxidanter, dvs ämnen som binder det fria syret igen, stoppar oxidationen och omvandlar det till vatten igen. Mats fick mig att förstå att C-vitamin är exceptionellt bra på att binda radikalerna. Man kan säga att det är det bästa rostskyddsmedlet som en människa kan använda i kampen mot sitt eget åldrande.

Så nu äter jag 2 gr C-vitamin extra per dag. Tyvärr får jag springa ofta på toa, för att kissa ut rosten som omvandlats till vatten, men det kan det vara värt.

Eftersom min fanatism ständigt byter riktning, kan det ibland vara jobbigt för min omgivning. Min son Lars brukar säga, “Youtube är inte bra för dig pappa”.  Och Sara, som är tillsammans med Anders, föreslog att jag aldrig borde gå in för något till 100 procent, utan bara till 70 procent. En slags light-fanatism, som kan förhindra de värsta galenskaperna. Det tyckte jag var en strålande idé, och jag har nu anammat det som min främsta livsprincip. Att nörda in sig på ett område, gå in i det med hull och hår, bli besatt, men aldrig mer än till 70 procent.

Gå in helt och fullt med allt det du gör, men bli aldrig besatt mer än till 70 procent

Det betyder att jag kan vara vegan till 70 procent, och samtidigt äta en semla med äkta grädde på de övriga 30 procenten. Jag tycker att Saras förslag var utomordentligt bra och jag önskar att fler manliga nördar och fanatiker kunde anamma denna kloka devis. Gå in helt och fullt med allt det du gör, men bli aldrig besatt mer än till 70 procent!

****

Ny säsong för Hemmafru

Tankar för dagen P1 1 februari

I detta avsnitt av Tankar för dagen, så pratar jag om vanliga människor som blir allt mer ovanliga och unika ju mer man lär känna dem. Och om att ha arbetskamrater och allt det förtroliga man kan dela med dem, över en kopp kaffe innan man tar tag i dagens arbetsuppgifter. Du kan lyssna på SR Play HÄR!

****

Tankar för dagen P1 25 januari

I detta avsnitt av Tankar för dagen, så pratar jag om alla dessa mätningar, enkäter och undersökningar som präglar vår nutid. Du kan lyssna på SR Play HÄR !

Här ett litet smakprov.

”Och jag kom att tänka på att det måste vara svårt för alla administratörer som sitter inom stat, kommun och landsting idag, att själva människovärdet ännu inte kunnat omvandlats till en hanterbar siffra. Tänk bara vilken framgång det skulle vara för alla kvalitetsjämförelser om människovärdet en gång för alla kunde fastslås, uttryckt i ett enskilt matematiskt tal”

****

Sickan

Imorgon ska jag åka till Stockholm, det är dags att spela in en ny säsong av podden Hemmafru. De senaste dagarna har min katt Sickan, följt mig i min absoluta närhet. Han ligger tryckt emot mig i soffan när jag ser tv, och på nätterna sover han bredvid min kudde, och kittlar mig i näsan med sina morrhår. Det märks tydligt att han känner på sig att jag ska åka hemifrån.

Det är märkligt, vad är det han känner? Kanske är det min resfeber som han fångar upp med sitt känsliga kattväsen. Min ständiga oro inför resor och att jag egentligen helst skulle vilja ställa in allt och bara vara hemma. Ja, så är det nog, något som jag utsöndrar och som ligger i luften här hemma.

I ett försök att behärska känslorna inför den förestående separationen, målade jag av honom idag med tusch. Det kändes bra, som ett sätt att få allt på plats, i svartvitt. Måleriet har den funktionen för mig. Den hjälper mig med livets ständigt pågående separationer – från miljöer, personer, tidsepoker – allt det där som finns nu och sen ständigt suddas och så småningom övergår till minnen. Livets gång om man så vill. Konsten är, precis som en gång dagboken var för min mamma, ett sätt för mig att förstå och få grepp om att livet pågår idag. Och att det imorgon har pågått.

******

Tankar för dagen i P1

Den 18 januari sändes detta avsnitt av min serie i Tankar för dagen, som handlar om empati och självupptagenhet. Du kan lyssna på SR Play HÄR !

Här ett litet smakprov.

****

Den mest empatiska personen sa direkt att –Ojojoj vad ont det måste ha gjort. Det kändes som höjden av inlevelseförmåga och jag kunde till och med se lidande i hennes ansiktsuttryck.

Den lite mindre empatiske personens första tanke rörde inte mig, utan han tänkte direkt på sig själv och något som drabbat honom – Ojojoj jag minns när JAG bröt foten 1997, vad ont det gjorde! Det var som om olyckan som hänt mig, bara blev en utgångspunkt för honom, att tänka på sina egna lidanden.

Sen den tredje gruppen, de oempatiska, deras första och enda reaktion var ren glädje – Ojojoj vilken tur att det inte hände mig! Sen började de prata om något hel annat, för att slippa beröra det känsliga ämnet. På sin höjd fick jag en kamratlig klapp på den skadade armen, med ytterligare smärta som följd.

****

Kränkta på äldre dar

The peeing man. Trådskulptur

Världen verkar idag vara full av besvikna och kränkta män och konstigt nog är de flesta av dem äldre personer. Det finns s.k incelmän som hatar kvinnor och vissa av dem blir terrorister som med våld angriper allt som kan kopplas till det feminina. Kulturkriget som pågår mellan vänsterliberaler och högernationalister är i stora stycken ett köns- och generationskrig.

I långa tider har en riktig blodig biff med fet gräddsås varit sinnebilden för den starke och oemotståndlige mannen, i varje fall inom västvärlden. All form av växtätande har kopplats till feminitet, och det går nästan inte att tänka sig en riktigt tuff man sitta och äta en grönsallad. Jag är säker på att ordet ”vegan” är ett vanligt förekommande skällsord bland Åkessons vänner.

I dokumentären ”The Game Changers” som nu finns på Netflix, vänds denna föreställning om manlighet verkligen upp och ned. Filmen är rent av chockerande, och jag kan tänka mig att om en SD-anhängare såg den skulle hans världsbild få sig en rejäl törn.

Genom ett antal verkliga exempel visas hur kroppsbyggare, tyngdlyftare, MMA-brottare och andra toppidrottsmän har förbättrat sina prestationer genom att gå över till vegetarisk/vegansk kost. Filmen klär av en av de största manliga myterna, att en man behöver mängder av köttprotein för att bygga sin kropp och för att uppnå goda resultat. Det verkar snarare vara tvärtom.

I en av scenerna i filmen, görs en enkelt test av matens påverkan på tre idrottsmän, aktiva inom amerikansk fotboll. Dag1 får de en måltid med protein från gräsuppfödd nötkött eller kyckling, och dag 2 får alla tre svarta bönor. Blodprov tas, det centrifugeras och de röda blodkropparna separeras från plasman som lägger sig längst upp i provröret. Och resultatet är slående! Efter en köttmåltid, oberoende om det är nötkött eller kyckling, är blodprovet uppenbart grumligt av fett medan bönorna ger ett helt klart och genomskinligt prov.

Och detta fett från animaliska produkter får stora konsekvenser för vårt blodomlopp. Det hindrar ett skikt i blodkärlen, de s.k endotelen, att reglera blodflödet i kroppen, vilket innebär att syreupptagningsförmågan försämras och gör att atletiska prestationer blir nedsatta. Och effekten sitter i 6-7 timmar efter en måltid. Fotbollspelarna som brukade äta mycket kött innan sina matcher blir skakade, och får sig en riktig tankeställare.

I en annan scen görs provet om på liknande sätt, tre idrottsmän får äta en köttmåltid med hög kvalitet och nästa dag en helt växtbaserad måltid. Men denna gång undersöker man inte blodet, utan matens påverkan på männens potens. Det är tydligen så att en man vanligtvis har ett antal automatiska erektioner i sömnen varje natt. I filmen får de tre männen efter sina måltider sova med en mätare runt penis, som mäter båda antalet erektioner och dess hårdhet.

Efter att de ätit den veganska maten, så ökar försökspersonernas nattliga erektioner (hur många och hur länge) med hela 370 procent, jämfört med köttdieten. Även hårdheten ökade, i genomsnitt med 11 procent. Ett nästan häpnadsväckande resultat.

I Sverige har vi ökat vårt intag av kött med 70 procent sedan 1960. Jag kan bara föreställa mig hur det påverkat de nattliga erektionerna hos männen i vårt land.

När jag ser filmen så slår det mig att det kanske är därför så många män, främst äldre, känner sig så djupt kränkta idag. I Sverige har vi ökat vårt intag av kött med 70 procent sedan 1960 och jag kan bara tänka på vad det har gjort med det nattliga erektionerna hos männen i vårt land.

Sakta men säkert har den västerländska kosten tagit ifrån oss den manlighet som vi är så vana att stoltsera med. Men ingen känner till den rätta orsaken till detta prekära tillstånd och istället riktar många män, kanske de värst drabbade, vreden utåt mot allehanda inbillade syndabockar. I sin känsla av förlust ser mannen ett samhälle i förfall, när det egentligen är i hans eget inre som systemkollapsen närmar sig.

I sin känsla av förlust ser han ett samhälle i förfall, när det egentligen är i hans eget inre som systemkollapsen närmar sig.

Och när en viss kroppsdel slutar växa, börjar andra saker växa istället, till exempel kulmagen och prostatan. Jag har själv haft känningar av dessa fenomen som en påminnelse om vilken ålder jag befinner mig i. Så numera när jag vaknar utan det typiska morgonståndet, som varit en följeslagare genom livet, är jag nästan glad, eftersom det då blir lättare att tömma blåsan.

Män som åldras förlorar många av de förmågor som traditionellt kopplas till manlighet och när ståndaktigheten minskar, blir det allt svårare att känna styrka och mod. Värst kanske det är att plötsligt vara förlorare i den klassiska manliga tävlingen att kissa med längsta strålen och tvingas sitta ner på toalettstolen, precis som vilken kvinna som helst.

Kanske är de så, att det är mäns sviktande potens som härrör från den överdrivna köttkonsumtionen, som gör att mängder av kränkta och besvikna män söker sig till sverigedemokraterna. Där känner de igen sig. De hatar feminister nu när mandomen sviker och de hatar invandrare, kanske mest för deras vegetariska kost, böngrytorna och falaflarna. De trivs tillsammans i dessa misogyna sällskap som är övertygade om att det behövs kött för att föda en man.

Men tids nog kommer sanningen att uppdaga sig även för dem. Kanske redan vid nästa läkarbesök.

******

Det var bättre förr

Tankar för dagen 28 december P1

Idag hade jag ett nytt avsnitt av Tankar för dagen. Jag reflekterar över mitt yrkesliv och vilka frågor som varit aktuella under fyra decennier.

Finns att lyssna på SR Play HÄR!

Att vara nyttig

Kafferep med handarbete

Siri och de andra hemmafruarna hade alltid kravet på sig att vara nyttiga. Att sitta tillsammans och bara ha trevligt, dricka kaffe och njuta av småkakor var inte tillräckligt. Händerna skulle inte vara sysslolösa och därför var alla former av handarbete en nödvändighet. Då kunde alla sitta med sin virkning och producera dukarna eller pannlapparna samtidigt som man fikade och samtalade. Ett perfekt sätt att förena nytta med nöje.

Men det var en sak som de inte behövde bekymra sig om, något som i princip alla är upptagna av idag, nämligen att träna kroppen. Dels så var kvinnliga kroppsidealet på femtiotalet kurvigt, det skulle synas att man var husmor. Dessutom hade hemmafruarna ett rörligt arbete, de fick verkligen göra rätt för sig. Inte bara med att städa, handla och laga mat utan även genom att aldrig sitta ner utan alltid passa upp andra.  Att springa upp och ner i trapporna i tvåvåningshus med källare, stärkte deras kondition och resultatet syns fortfarande i kvinnornas betydligt längre livslängd.

För kulturella personer har det aldrig tidigare varit viktigt att träna kroppen, utan det har mest handlat om att förkovra sitt intellekt genom böcker, artiklar, musik och studier. Jag kan inte se Torgny Lindgren framför mig med träningskor på sig, på väg till träningslokalen. Men numera joggar även författare, och det hävdas nästan att för att en bok ska bli bra så måste även kroppen vara i god kondition.

Jag tänker att det faktiskt är den kulturella medelklassen som idag tränar kroppen mest av alla, och särskilt då kvinnorna. Men att lägga ner så mycket tid på kroppen kan inte kännas bra för en intellektuell människa, behovet av att med lustkänslor kasta sig över en bok, ett radioprogram på P1 eller en lång DN-artikel finns alltid där. Den ständiga konflikten mellan lust och plikt har uppstått i nya former, och jag tror att den ökade populariteten av podcasts är en konsekvens av det.

Podcasten förenar kropp och själ

I en podcast kan kulturprogrammen i radion laddas ner och lyssnas på i joggingspåret, i träningslokalen eller på långpromenaden. Det finns poddar snart sett inom alla olika samhällsområden; humoristiska, historiska, politiska etc. Det finns till och med en podd om Hemmafrun.

Allt strömmas in i den tränande människans öra, rakt in i dennes intellekt. Det blir plötsligt möjligt att hinna med allt, med hjälp av mobilen och hörlurarna. Man kan klara både träningen av kroppen, som man enligt gällande tidsanda är tvungen till (påbudet) och samtidigt tillgodogöra sig kulturutbudet, det som gör oss till tänkande människor. För hemmafruarna på 50-talet var lösningen på konflikten mellan nytta och nöje den ständiga virkningen, idag fyller podcasten samma behov.

****

Sida 1 av 3

© Sven Teglund