När pigmenten ligger i öppen dager

Om Roger Mettos utställning på Galleri Lindberg, november 2023

Roger Metto har växt upp i Kiruna men bor numera i Stockholm. Nu när han ställer ut på Galleri Lindbergs är det huvudsakligen motiv från Kiruna, särskilt med betoning på stadsomvandlingen men också landskapet runt omkring staden, det vill säga fjällvärlden. 

När jag kliver in i lokalen överväldigas jag av de färgrika målningarna, främst de i olja och digitalt screentryck. Det är starka grundfärger, blått, grönt, gult och rött som dominerar,  inte bara i fjällbilderna utan även över Kiruna stad, där marken har rämnat och stora gropar fyllda av värdefulla pigment ligger i öppen dager. Bara en tunn jordskorpa håller upp siluetten av det gamla Kiruna, stadshuset och kyrkan.

Här kan man verkligen säga att färgerna vibrerar och utställningen har något magnifikt och storslaget över sig. Lika storslaget som att plötsligt befinna sig på fjället mitt i den mest intensiva höstperioden, en klar och molnfri dag. Metto står här i en lång tradition av fjällskildrare, Helmer Osslund, Lars Pirak m.fl där de starka oblandade grundfärgerna haft uppgiften att försöka uttrycka den känsla, som en sådan upplevelse av naturen för med sig. 

Jag har själv flera gånger upplevt det, när jag efter tågresan, bussresan och transportsträckan genom fjällbjörkarna kommit upp på fjället och bara stått där och tittat, överväldigad och oförmögen att förstå att något sådant kan finnas. Och tänkt; här borde jag alltid vara.

Men fjällvärlden precis som Kiruna trakter är inte bara fina höstdagarna med starka färger. Långa tider är det ett gråblått töcken av hårt regn eller snöyra, för att inte glömma den långa perioden av mörker då solen inte ens behagar visa sig. Men konsten hjälper oss att fokusera på de tillfällen då de vackraste färgerna i naturen står i centrum. Och det slår mig att samerna, som befolkat området i tusentals år,  på samma sätt beskriver sitt land med hjälp av starka grundfärger,  till exempel i sin traditionella klädedräkt kolten. I samernas fall är färgerna starkt symboliska; grönt står för växter, natur och landet Sapmi, blått står för det livgivande vattnet , rött står för eld, värme och kärlek och gul symboliserar solen och ett långt liv.

Och jag upplever Roger Mettos bilder av Kiruna och fjällandskapet inte som avbildningar, även om det kan se ut så. Istället plockar han fram former och färger ur sin hembygd och vrider och vänder på dem och fogar samman dem till ett eget symboliskt landskap. Kanske som det är för oss alla som lämnat vår hemort och  ser tillbaka genom ett raster av minnen och upplevelser. Barndomsminnen med långa sommarlov då dagarna alltid var varma med sol och bad.

I tre av verken, har Roger Metto målat flera bilder på rad, monterade på avlånga pannåer. Det är väldigt effektfullt och det känns som att det är berättelser om olika fjällvandringar. Att gå i fjällen med tung packning i starkt motlut är ofta en stor ansträngning. Man tittar mest bara ner i marken och kämpar med svetten lackande i pannan. Endast korta ögonblick orkar man titta upp från stigen för att uppmärksamma en vacker fjälltopp, eller en magisk dal som öppnar sig. Roger Metto målningar visar hur upplevelserna av en fjällvandring ofta ser ut;  korta ögonblicksbilder på rad med några längre pauser med större perspektiv på landskapet. Det är suveränt utfört och visar på att Roger Mettos konst verkligen utgår från honom själv. Bara en person som gått den där stigen kan återge upplevelsen på ett sådant sätt.

De små akvarellerna som fyller en vägg är helt underbara, och man ser tydligt att de också varit förebilder för de större målningarna. Som om de är ett slags minnesfragment som sedan sammanfogats till en helhetsbild, kanske av det i barndomslandskap i Kiruna som inte längre finns kvar. Han målar fjällbjörkar på ett väldigt fint sätt, och det blir bilder som inte är övertydliga utan utnyttjar akvarellens möjligheter till fullo; transparenta övermålningar där björkarnas svarta fläckar bildar mönster som svävar över skogen. 

När jag lämnar utställningen känner jag mig positivt laddad, som om den färgexplosion jag upplevt även fått mig att vibrera i en mer positiv frekvens, högre än i min vanliga blågrå tillvaro. Det är uppenbart att inte bara färger, utan också livet i oss människor består av vibrationer, och det är väl därför konsten kan få oss att plötsligt skälva till.

Så alla som vill ta del av den frekvens som just nu ljuder starkt på Galleri Lindbergs rekommenderar jag att uppsöka Roger Mettos utställning. Och låta dig fyllas av naturens gröna, vattnets blåa, eldens röda och solens gula.

****