Sara med ”ensamheten värst” i sin hand

När jag samtalade med Kerstin Wixe i Kontext i början av 2017, efter att boken ”ensamheten värst” hade kommit ut, så var Sara Arnia med och läste ur boken. Jag hade, som många andra lulebor, sett henne i Norrbottensteaterns uppsättningar där hon arbetat under många år i ett långt yrkesliv som skådespelare. Jag hade även hört henne läsa radioföljetongen i P1 flera gånger, och jag visste att hon var en av de bästa som vi har i landet, när det gäller att tolka och levandegöra texter.

Trots att jag visste om hennes kompetens blev jag ändå överraskad av den professionalitet hon uppvisade. De texter hon skulle läsa var fulla av noteringar med blyertspenna, streck och kommentarer i marginalen och vissa sidor var fulltecknade av instruktioner över hur läsningen skulle utföras. Jag blev varse att hon inför denna uppläsning, förberett sig minutiöst, och lagt ner många, många timmar på att läsa igenom texterna.

När så mina söner Anders och Jonas i Teg Publishing bestämde sig för att göra en ljudbok av ”ensamheten värst”, så tänkte jag direkt på Sara Arnia. Jag kontaktade Sara och när jag fick hennes ja, visste jag att boken var i hamn.

Naturligtvis är läsning av Siris kortfattade dagboksanteckningar en utmaning. Det är upprepningar, dag efter dag med nästan samma innehåll och på slutet långa böner som upprepas i det oändliga. Jag visste att Sara var den person som kunde levandegöra texten, så att lyssnarna skulle känna, in på bara huden, inte bara Siris ensamhet och förtvivlan utan också hennes glädje i samvaron med andra.

Ljudboken spelades in hemma hos mig på Porsön. Vi hade ingen studio, istället skickade ansvarigt företag inspelningsutrustning, dator, ljudkort och mikrofon i en låda som jag plockade ihop i ett av rummen i radhuset. Det var inte optimalt, jag fick hänga filtar för fönstren för att dämpa akustiken och ett par gånger fick jag springa ut och stoppa en granne som började klippa gräset med en motorgräsklippare. När allt var uppkopplat satt en tekniker i Stockholm och styrde inläsningen i realtid. Fantastiskt väl fungerande.

Även denna gång imponerades jag av Sara Arnias förberedelser. Precis som vid Kontext var hon mycket väl förberedd, och kanske ännu mer denna gång. Boken var full av lappar och gem och jag förstod att hon lagt ner många, många timmar på läsningen. Och jag tänkte, att det är det här, som är skillnaden mellan en mästare och en medelmåtta.

Det handlar inte bara om begåvning eller kunnande. En lika viktig aspekt är att aldrig bli för självsäker. Om man lyckas behålla en viss osäkerhet, trots att livet kantas av succéer, slår man sig aldrig till ro, utan för varje nytt uppdrag spänner man bågen till det yttersta. Sara Arnia är en sådan mästare, som inte tar något för givet, som vet att det är hårt arbete och intensiva förberedelser som ger det goda resultatet.

Jag är så glad för att det här projekt blev av, att Sara Arnia läste in ”ensamheten värst”. Och jag är också säker på att Siri håller med mig, eller som hon skulle ha uttryckt det – Tack Gode Jesus för att Sara läste in min dagbok!

****