Kategori: Blogg Sida 2 av 5

Att bygga en altan

Siri och Ernfrid på altanen

Instruktioner till mina söner

Jag kom att tänka på att något skulle kunna hända mig, att jag plötsligt skulle få dåndimpen, infarkten eller blodstörtningen. All kunskap som jag tillägnat mig genom livet, främst om hur praktiska ting fungerar, och som jag ännu inte hunnit berätta för någon, skulle försvinna på ett ögonblick.

Så då bestämde mig för att skriva ner instruktioner till mina söner, medan jag fortfarande är vid mina sinnens fulla bruk. Här kommer femte kapitlet.

Att bygga en altan – kap 5

På 40-talet när mina föräldrar byggde sitt hus, så var det inte vanligt med altaner för vanligt folk.  Istället hade man några stolar och ett bord ute på gräsmattan, kanske omgiven av några buskar, en slags berså.

Så fort det stora moderniseringsprojektet satte igång på allvar, med sin förkärlek för praktiska och bekväma lösningar började uteplatserna att utvecklas på olika sätt. Först bara med plattor, små trädgårdsplattor eller stenar som lades ut i en fyrkant och som gjorde att borden kunde stå stilla utan att vingla. Men det var inte perfekt, för mellan plattorna växte det gärna upp ogräs och jordmyrorna fortsatte klättra upp på hemmafruarnas nylonstrumpor. Om man nu fått kök med både spis och kylskåp skulle väl ett fika ute på sommaren inte innebära att man tvingades sitta mitt bland otäcka djur.

Räddningen, och som hjälpte oss att främja oss från naturen, var cementen. Tillsammans med sand och armeringsjärn kunde vem som helst lära sig gjuta betong.

Min pappa lärde sig gjuta och mura och byggde själv hela grunden och källaren till vårt hus . Han gjöt betongplattor på flera sidor om det färdiga huset, vi skulle inte längre behöva kliva direkt på marken. Det var snart betong överallt, för det var billigt, tillgängligt och allt blev platt och fyrkantigt, perfekt för ett folkhem som inte gillade avvikelser.

Efter några år byggdes ett garage bredvid huset. Allt i betong och taket på garaget kom sedermera att fungera som en altan. Det blev ett räcke och ett plasttak, och denna altan var väl det bästa vi hade. Äntligen hade vår familj lyckats lyfta oss en meter upp i luften, långt från jordmyror, gräs, natur och allt annat bonnigt.  

De flesta män älskar tryckimpregnerat trä och jag är säker på att det skulle gå att sälja herrparfymer med koncentrerad trädoft från Byggmax brädgård

Sommarens projekt

Ett  vanligt norrlandsfenomen är att män vill bygga altaner på sommaren. De flesta män älskar tryckimpregnerat trä och jag är säker på att det skulle gå att sälja herrparfymer med koncentrerad trädoft från Byggmax brädgård. Där  står bilarna i kö med släpvagnar för att fylla upp för sommarens förbrukning. Att gå in i sommarhalvåret utan att ha ett altanprojekt kan var svårt för många män, det skapar rastlöshet och en känsla av att livet är meningslöst.

Utan ett bygge finns det risk att du tvingas sitta och umgås med din familj, släktingar och  hemvändande barn i flera veckor. Du kommer att sakna den nödvändiga ventil som en man behöver efter ett samtal med andra människor, det vill säga möjligheter att med all kraft slå in en spik med en hammare. Eller skruva fast en planka i väggen med en skruvdragare på högsta hastighet. Att du får uppleva den otroligt sköna psykiska avspänningen som uppstår efter fysisk ansträngning, den där smärtan i muskeln i armen eller ryggen som vi så väl behöver.

Så här gör man

Innan du bygger altanen så bestämmer du vilken konstruktion som är bäst, beroende på markförhållandena. Är det stabil och torr mark kan man bygga direkt på marken, med underlag av trädgårdsplattor, betongstenar eller lecablock. Om det finns risk att marken rör sig så kanske det först behöver markisoleras. Och är det dålig mark, eller om altanen kräver lite högre höjd, så grävs hål ner till frostfritt och i de hålen gjuter man egna betongplintar eller sätter dit färdigköpta.

Gör först en ritning där altanens form och storlek och grundstenarnas placering finns utmärkt. Reglarna ska ligga på 60cc det vill säga avståndet mellan reglarnas centrum ska vara 60 cm. Det går att ha längre avstånd, men jag tycker att ni ska ha 60cc, det blir stabilare och risken att det svajar blir mindre. Använd regel 45×95 och trallbräder 28×120 cm, det funkar alltid.

Man kan bygga altanen fritt från huset men det vanliga är att sätta fast en regel längst husfasaden, som reglarna och hela altanen sedan får vila på. Först bygger man alltså ett ramverk, med reglar och kantbrädor, som vilar med jämna mellanrum på plattor, grundstenar eller plintar. När det är klart ska trallbräderna skruvas fast på ovansidan. Man lägger dem bredvid varann, och där man behöver skarva så ska skarven ligga precis över en regel.

Det finns många uppfattningar om hur stort mellanrummen ska vara mellan trallen. Det är nämligen så att när virket torkar så krymper träet, och det avstånd man först valt kanske fördubblas sen. Lennart tycker till exempel att man skall lägga bräderna kloss i varandra, då blir det smalt men lagomt avstånd när det torkat färdigt. Jag håller inte med honom. Jag tycker att man ska ha några millimeter mellan varje bräda, då blir det perfekt avstånd i slutändan.

Fler och fler altaner

Karin vill ha fler altaner. Just nu har hon lagt in en önskan till mig om fyra altaner, en till på Studentvägen och tre i stugan. Det handlar inte bara om att sitta på trä för att komma undan myror och insekter, utan också om att kunna sitta i solen utan att skuggas. Morgonsolen, eftermiddagssolen och kvällssolen har olika riktningar, likaså kan vinden komma från fyra olika väderstreck och är den kylig måste det finnas flera alternativa sittplatser. Jag har lovat göra en altan i sommar. Den ska ta till vara på morgonsolen och skydda mot västlig vind. 

Om man sommartid åker igenom ett norrländskt samhälle så har de flesta hus en eller två altaner, ibland fler än så. Men det är nästan omöjligt att upptäcka en altan som det sitter en människa på. Alla dessa tryckimpregnerade mästerverk gapar i stort sett tomma. Det som nämligen saknas på vanliga altaner är myggskydd, vilket gör det i princip omöjligt att använda dem mellan midsommar och sista augusti. Därför är numera de flesta altaner inglasade och kan inte räknas till klassen altaner längre. Det är uterum, med väggar av glas och aluminium. Nu sitter ingen längre ute, alla är inne.

Men kanske lika bra det, så slipper man all kontakt med naturen och vädret där ute, det känns lite väl omodern att sitta i direktkontakt med uteluft, vind och sol. 

*******

Avsnitt 20 av podden Hemmafru ute idag!

Avsnitt 19 av podden Hemmafru, ute idag!

Nytt avsnitt av Hemmafru

Besatt men bara till 70 procent

The Iceman

I dagens DN ställer Kristofer Ahlström frågan, varför blir män så besatta så fort de ska göra något. Jag tycker att det är en väldigt bra fråga och jag kan erkänna att jag själv lider av denna form av manliga fanatism. Om jag blir intresserad av ett ämne, hobby, diet, träningsform eller liknande, har jag en tendens att gå “all in”, och fördjupa mig nästan in absurdum. 

Det är ingen bra egenskap. Fanatiker och extremister kan var väldigt farliga, det ser vi i världen idag, som verkar vara allt mer fylld av galna män. Och det finns ingen brist på inspiration, det är bara att gå in på Youtube och titta, där sitter manliga nördar och berättar om sina kufiska undersökningar av tillvaron, ofta fixerade vid olika former av manlighet.

De senaste åren har jag hängt mycket på Youtube, där finns alla möjligheter att fördjupa sig i ett ämne, oberoende hur litet eller betydelselös frågan än kan vara.

En period följde jag Wim Hof, ”the Iceman”, som propagerar för att vi varje dag ska ligga en kvart i ett badkar full med is. Han har fått ett stort genomslag vilket märks på det plötsligt stora intresset för kalla bad, även i Sverige. Det gäller främst män men man kan även se kvinnor gå ner i isvakar eller kalla fjällbäckar samtidigt som de filmar för att dela på sociala medier.

Jag började bada kallt förra våren med inspiration från Wim Hof. Men när jag som bäst var på väg att dras in i Wim Hofs fanatiska följarskara, råkade jag se en intervju med honom. Nu hade han, precis som sektledare brukar, börjat ha synpunkter och veta allting, inte bara om kyla, utan om allt väsentligt i hela världen. 

Han ansåg t.ex. att pengar är av ondo, att vara rik skapar ondska och förstörelse. Så därför uppmanade han alla medlemmar att skänka bort sina pengar och istället leva i enkelhet och fattigdom. Och bäst var att ge dem direkt till honom och hans stiftelse, för då kunde ändå pengarna komma till nytta för den stora Sakens skull. Efter den intervjun avslutade jag min prenumeration på Wim Hofs videokanal.

En annan fanatiker som jag följt en period är Dr Gundry. Han har kommit på att det vi tror är nyttigt, det vill säga vissa grönsaker och frukter, egentligen är skadliga för oss. Det beror på att växterna producerar gifter, lektiner, som växterna använder för att förhindra att de ska bli uppätna. Och när vi får i oss dessa lektiner så blir vi sjuka, ja, i princip alla sjukdomar som människan kan drabbas av, beror på lektinförgiftning. 

Dr Gundry har naturligtvis gett ut flera bästsäljande böcker om sina teorier. Men så såg jag en video nyligen med honom, och då hade han lagt på sig en betydande övervikt, med både dubbelhaka och en rejäl kulmage. Det var uppenbart att han lever gott på sina försäljningssuccéer. För gott, tänkte jag och avslutade prenumerationen på hans videokanal.

Istället följer jag nu en annan guru, nämligen Dr Greger. Dr Greger förespråkar vegankost, whole-plant-based som det heter på engelska. Och han hänvisar trovärdigt till forskning som visar på den växtbaserade kostens förträfflighet. Så efter ett antal videos med honom övergick jag till att bli vegan, och har nu slutat med kött, fisk och mjölkprodukter.

En dag träffade jag Mats Wikström, konstnären som bor i Träskbrännan utanför Råneå. Han är ungefär i min ålder och verkar ha samma intresse att försöka optimera hälsan för ett långt och aktivt liv.  “Sven, äter du C-vitamin” frågade han. “Du måste äta tillskott av askorbinsyra, det är helt nödvändigt”.

Jag visste inte det, men kollade uppgiften med youtube när jag kom hem. Och mycket riktigt, de flesta av oss får i oss för lite C-vitamin och vi behöver 1-2 gr extra per dag. Under metabolismen, det vill säga förbränningen av maten, så oxiderar kroppen, det vill säga syreatomer uppträder ensamma, så kallade fria radikaler. Detta fria syre bryter sakta ner kroppen precis som när järn oxiderar och rostar. Man kan säga att åldrande egentligen handlar om att kroppen rostar.

Så nu äter jag 2 gr C-vitamin extra per dag. Tyvärr får jag springa ofta på toa, för att kissa ut rosten som omvandlats till vatten, men det kan det vara värt.

För att motverka åldrandet bör man äta antioxidanter, dvs ämnen som binder det fria syret igen, stoppar oxidationen och omvandlar det till vatten igen. Mats fick mig att förstå att C-vitamin är exceptionellt bra på att binda radikalerna. Man kan säga att det är det bästa rostskyddsmedlet som en människa kan använda i kampen mot sitt eget åldrande.

Så nu äter jag 2 gr C-vitamin extra per dag. Tyvärr får jag springa ofta på toa, för att kissa ut rosten som omvandlats till vatten, men det kan det vara värt.

Eftersom min fanatism ständigt byter riktning, kan det ibland vara jobbigt för min omgivning. Min son Lars brukar säga, “Youtube är inte bra för dig pappa”.  Och Sara, som är tillsammans med Anders, föreslog att jag aldrig borde gå in för något till 100 procent, utan bara till 70 procent. En slags light-fanatism, som kan förhindra de värsta galenskaperna. Det tyckte jag var en strålande idé, och jag har nu anammat det som min främsta livsprincip. Att nörda in sig på ett område, gå in i det med hull och hår, bli besatt, men aldrig mer än till 70 procent.

Gå in helt och fullt med allt det du gör, men bli aldrig besatt mer än till 70 procent

Det betyder att jag kan vara vegan till 70 procent, och samtidigt äta en semla med äkta grädde på de övriga 30 procenten. Jag tycker att Saras förslag var utomordentligt bra och jag önskar att fler manliga nördar och fanatiker kunde anamma denna kloka devis. Gå in helt och fullt med allt det du gör, men bli aldrig besatt mer än till 70 procent!

****

Ny säsong för Hemmafru

Tankar för dagen P1 1 februari

I detta avsnitt av Tankar för dagen, så pratar jag om vanliga människor som blir allt mer ovanliga och unika ju mer man lär känna dem. Och om att ha arbetskamrater och allt det förtroliga man kan dela med dem, över en kopp kaffe innan man tar tag i dagens arbetsuppgifter. Du kan lyssna på SR Play HÄR!

****

Tankar för dagen P1 25 januari

I detta avsnitt av Tankar för dagen, så pratar jag om alla dessa mätningar, enkäter och undersökningar som präglar vår nutid. Du kan lyssna på SR Play HÄR !

Här ett litet smakprov.

”Och jag kom att tänka på att det måste vara svårt för alla administratörer som sitter inom stat, kommun och landsting idag, att själva människovärdet ännu inte kunnat omvandlats till en hanterbar siffra. Tänk bara vilken framgång det skulle vara för alla kvalitetsjämförelser om människovärdet en gång för alla kunde fastslås, uttryckt i ett enskilt matematiskt tal”

****

Sickan

Imorgon ska jag åka till Stockholm, det är dags att spela in en ny säsong av podden Hemmafru. De senaste dagarna har min katt Sickan, följt mig i min absoluta närhet. Han ligger tryckt emot mig i soffan när jag ser tv, och på nätterna sover han bredvid min kudde, och kittlar mig i näsan med sina morrhår. Det märks tydligt att han känner på sig att jag ska åka hemifrån.

Det är märkligt, vad är det han känner? Kanske är det min resfeber som han fångar upp med sitt känsliga kattväsen. Min ständiga oro inför resor och att jag egentligen helst skulle vilja ställa in allt och bara vara hemma. Ja, så är det nog, något som jag utsöndrar och som ligger i luften här hemma.

I ett försök att behärska känslorna inför den förestående separationen, målade jag av honom idag med tusch. Det kändes bra, som ett sätt att få allt på plats, i svartvitt. Måleriet har den funktionen för mig. Den hjälper mig med livets ständigt pågående separationer – från miljöer, personer, tidsepoker – allt det där som finns nu och sen ständigt suddas och så småningom övergår till minnen. Livets gång om man så vill. Konsten är, precis som en gång dagboken var för min mamma, ett sätt för mig att förstå och få grepp om att livet pågår idag. Och att det imorgon har pågått.

******

Tankar för dagen i P1

Den 18 januari sändes detta avsnitt av min serie i Tankar för dagen, som handlar om empati och självupptagenhet. Du kan lyssna på SR Play HÄR !

Här ett litet smakprov.

****

Den mest empatiska personen sa direkt att –Ojojoj vad ont det måste ha gjort. Det kändes som höjden av inlevelseförmåga och jag kunde till och med se lidande i hennes ansiktsuttryck.

Den lite mindre empatiske personens första tanke rörde inte mig, utan han tänkte direkt på sig själv och något som drabbat honom – Ojojoj jag minns när JAG bröt foten 1997, vad ont det gjorde! Det var som om olyckan som hänt mig, bara blev en utgångspunkt för honom, att tänka på sina egna lidanden.

Sen den tredje gruppen, de oempatiska, deras första och enda reaktion var ren glädje – Ojojoj vilken tur att det inte hände mig! Sen började de prata om något hel annat, för att slippa beröra det känsliga ämnet. På sin höjd fick jag en kamratlig klapp på den skadade armen, med ytterligare smärta som följd.

****

© Sven Teglund