Aldrig fler än tre

Jag och mina två vänner Johan och Björn har hållit ihop i 25 år. Vi träffades när vi jobbade på samma ställe, socialförvaltningen i Luleå. Vår vänskap bygger på att vi är tre och vi ses nästan alltid alla tre på samma gång. Det händer att vi möts bara två då den tredje är upptagen på annat håll, men det tillhör undantagen.

De flesta samtal mellan oss sker i stugor eller ute i naturen. Ibland på lunch eller vid ett fika på en lördagseftermiddag. Det finns ett särskilt mönster för våra tre-personers-samtal som numera är välutvecklat. Två av oss gaddar alltid ihop sig mot den tredje, och ett raljant hackande på denne utvalde utspelar sig. Det kan handla om den tredjes sätt att bete sig, dumheter han gjort i livet, tillkortakommanden eller de livsval han har gjort. Den tredje får finna sig att bli utskrattad och ta emot långa analyser och goda råd, hur han borde göra istället.

Sedan efter kanske flera timmar, eller en hel dag, så byter vi roller. Då är det någon annan av oss som är den tredje personen, som de andra två hackar på. Utsatthetstiden brukar bli ganska jämt fördelat mellan oss, även om jag klarar mig bäst. Det beror främst på att jag är växt upp i Husum, där alla hackade och retades hela tiden med varann, så jag räknas lite som en expert på att klara mig ur angreppssituationer. Jag blir aldrig svarslös. Men de andra vet inte hur känslig jag egentligen är, den mesta förtreten sväljer jag i tysthet.

Även om den som blir utsatt kan bli hårt trängd är det ingen som tar åt sig fullständigt och blir på riktigt dåligt humör. Det hålls på en lagom surhetsnivå och vi vet alla vart gränsen går. Det är bara tre-fyra gånger genom alla år som det blivit riktigt allvar, det vill säga att den tredje verkligen tagit illa vid sig. Vi vet alla vilka dessa tillfällen är och vi tar ofta upp dem och säger att det var onödigt att du skulle ta åt dig så fruktansvärt den gången.

Ett par tillfällen under åren har vi försökt ta in en fjärde person. Det har aldrig fungerat. Det har slutat med en slags ostrukturerad hackning på än den ena och än den andra, och tre mot en har kunnat bli temat för en hel kväll. Det har helt enkelt varit ohanterligt, och följden har blivit ymnigt alkoholintag, hårda ord och tidig hemgång.


…..ymnigt alkholintag, hårda ord och tidig hemgång.

Jag har svårt att förstå vad manlig vänskap är för något, och vilken funktion som den retsamma jargongen har, när man är fler än två. Det är möjligt att en viss hård attityd är nödvändig för att hålla de homoerotiska associationerna under kontroll. Min åsikt är i varje fall att män inte ska samlas i större grupper än tre. Blir de fler kan det lätt spåra ur med hejdlöst supande eller aggressivitet. Titta bara hur det ser ut på en vanlig hockeyläktare. Eller manliga rockband större än en trio.

För att inte tala om organisationer som domineras av män, till exempel sverigedemokraterna, där förnekelse av klimathot, hatfulla attityder och antifeminism är det som förenar.

Men tyvärr gäller det även för mansrörelser som kämpar för en positiv förändring av mansrollen, män mot våld, mansjourer och så vidare, trots att det är behjärtansvärt ämne. En mansrörelse för en god sak är en självmotsägelse, eftersom män i grupp sällan för nåt gott med sig. Jag var själv engagerad i en mansrörelse mot våld i nära relationer, som startade i slutet av 90-talet, men den togs över av en liten grupp män och sedan var det kört för den rörelsen.

Jag anser att en förutsättning för ett tryggare samhälle är att alltid begränsa manliga sällskap till högst tre personer åt gången. Då kan den underliggande nedärvda patriarkala strukturen hållas någorlunda i schack. Ta aldrig in en fjärde medlem.

******

Föregående

Långsamhet och minne

Nästa

You got to have balls

8 kommentarer

  1. Olle

    Klokt resonemang. Kan du få det att även omfatta arméer? Borde minimera krig.

    • Sven Teglund

      Ja regeln gäller även arméer. Och regeringar. Företagsstyrelser. Hoppas alla läser

  2. Underbart beskrivet!!!

    • Sven Teglund

      Tack Elisabet! Ni kvinnor har inte samma problem tror jag. För er gäller: ju fler desto bättre!

  3. Rexxie

    Jag undrar om ni verkligen får ”homoerotiska associationer”?! Jag tror snarare att det är homosociala associationer ni får när ni umgås i grupp…

    • Sven

      Ja det är lite både ock. Med homosocialitet menas att män väljer andra män och upprätthåller patriarkatet tillsammans, ”beslut i bastun” typ. Och i den intimitet som skapas kan det lätt uppstå homofoba attityder och jargong. Men jag menar inte en sådan jargong, utan den allmänt retsamma, häcklande av varann. Där tror jag ordet jag valde ligger närmare, men visst, du har en poäng, homosocialitet kunde också varit möjlig beskrivning.

  4. Therese Engström

    Hahaha – så roligt och precist beskrivet!
    Tack Sven, för alla dina blogginlägg! Jag har haft stort nöje av att läsa dina klarsynta, alltid tänkvärda, finurligt formulerade betraktelser över livet och samhället på din förra bloggsida. Jag tror banne mig att jag har läst dem alla – men jag har verkligen varit usel på att lämna kommentarer. Jag fortsätter följa dig här, på din nya fina sida!
    /Therese

    • Sven Teglund

      Åh så glad jag blir! Roligt att höra att du följer mina inlägg, och du är så välkommen till min nya sida! Det har blivit nästan som ett beroende för mig att skriva, en slags nödvändigt bearbetning av vardagen. Och det är ju verkligen en bonus att bli läst också!

Lämna ett svar till Elisabet Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

© Sven Teglund