Talgoxen är en av Sveriges vanligaste fåglar. Jag tror att det flesta av oss känner igen dess läte: ”tí-ta, tí-ta”. Särskilt när vintern med kyla och snö kommit här uppe i norr flockas talgoxarna runt vårt fågelbord, tillsammans med gråsparvar och någon enstaka blåmes.
En dag när jag satt i köket och tittade ut genom fönstret så såg jag en helt unik fågel som jag aldrig sett här tidigare. Det var en steglits, en mycket vackert färgad liten fågel, och rätt ovanlig i mina trakter. Jag blev väldigt exalterad och gick skyndsamt efter min kamera för att föreviga den, och när jag kom tillbaka hade den naturligtvis flugit sin kos.
Det slog mig, att jag inte har lika stort intresse för stannfåglar, de som alltid finns här och lever i den svenska kulturen, som jag har när en exotisk fågel från något annat land dyker upp. Jag blir verkligen glad när jag träffar på rara fåglar som jag aldrig tidigare sett, som uppvisar okända levnadsvanor och främmande läten.
Jag tänker att fågelskådare är så långt ifrån främlingsfientlighet man kan komma. De sitter hela våren med sina tubkikare och kameror med superobjektiv och väntar på flyktingar från andra länder. Fågelskådare kan åka långa sträckor bara för att få se skymten av en raritet från ett avlägset land eller lyssna på en sång som de aldrig har hört förut.
Och många fågelintresserade tycker nog att det är tråkigt att flyttfåglarna bara får tillfälliga uppehållstillstånd och måste lämna landet redan samma sommar eller höst. Fåglarna har inga giltiga skäl att få stanna, eftersom de bara har status som klimatflyktingar. Det är därför som fågelskådare vanligtvis längtar intensivt till nästa vår, då massinvandringen drar igång igen. En händelse som skett varje vår så länge man kan minnas och inte bara 2015.
Fåglar vars kraxande de hört i hela sitt liv och som inte längre väcker någon större nyfikenhet.
En dag fick jag en hemsk tanke. Tänk om fågelskådare plötsligt skulle bli påverkade av nutidens vindar, som inte längre är varma och sydliga med en termik som kan hålla stora fågelsträck i luften, utan en kall vind som kommer från höger. Att även fågelskådarna skulle bli invandringskritiska, precis som många andra i vårt land. Att de bara ville sitta hemma och se på stannfåglar genom fönstret, talgoxar , gråsparvar, skator och kråkor. Fåglar vars kraxande de hört i hela sitt liv och som inte längre väcker någon större nyfikenhet.
Tänk så tråkigt. Att bara sitta hemma och klaga på mångfalden. Så meningslöst. Att vara rädd för främmande fåglar som man inte känner igen, fåglar som har andra färger än blåmesens blågula fjäderdräkt. Att bli upprörd när man mitt i vårens intensiva fågelsång hör toner som man aldrig hört förut, drillar som härstammar från södra Afrika och som nu plötsligt utklassar många av våra egna entoniga strykfåglar. Att fågelskådare inte längre skulle vara nyfikna på det ovanliga och främmande, utan kräva begränsningar i fågelboken, att endast helsvenska fåglar skulle få vara med i förteckningen.
…..för att välkomna alla vanliga och udda fåglar som återigen flyger in över våra gränser
Nej, jag hoppas verkligen inte att det blir så. Utan att allt fortsätter som vanligt och när våren kommer så tar vi på oss stövlarna igen, packar ryggsäcken, plockar fram kikaren och åker ut på åkrarna och ängarna. Bara för att välkomna alla vanliga och udda fåglar som återigen flyger in över våra gränser, och som kommer hit för att ta del av det svenska överflödet och gästfriheten.
***
Monica
Intressanta tankar. Har vänner som är fågelskådare och fler än jag visste om, många i den medicinska världen har väldig koll och lägger ned mycket av fritiden på dessa studier. Blir en del jämförelser också med kameror och kikare:-) och de är även väldigt musikaliska och ägnar tid till det om de hinner. De sjunger inte på sjukhusen så man måste känna dem privat för att upptäcka detta och ibland har jag blivit förvånad för aldrig ett ord har yppast på arbetet och det säger också att det inte finns någon tid att prata om något annat, även vid en lunch, än det rent medicinska. Och fågelsång och musikalitet har en del gemensamt. En del har rent fantastiska röster, jag menar de stora varelserna:-), ja även de andra.
Och det är fascinerande att läsa om fåglars navigation, är något helt fantastiskt även det. Och de återvänder till sina varmare trakter som även de andra tvåbenta gör till sina hemländer om de kan när vi har värsta kylan. Och så kommer de med ljuset.
Sven Teglund
Ja fåglar är verkligen fascinerande! Det finns hur mycket som helst att fördjupa sig, sången, flyttningarna, beteendena, överlevnadsförmågan. Inte konstigt att vi människor är så intresserade av dessa varelser.
Monica
Haha, blev många även men jag kände för det:-)
Ingela Nilsson
Tack så himla mycket för den texten och den fantastiska parallellen. En mycket fin fågel du har skapat förresten
Sven Teglund
Tack själv, för att du läste!
Elisabet
Ja, vad vore vi utan alla flyttfåglar – av alla de sorter – med eller utan fjäderdräkt. Steglitsen har vi ibland på besök …, men inte ofta. I dagarna har i stället mängder med bergfinkar kommit och hälsat på.
Ja, tack för ett fint inlägg.
Du kan du.
Sven Teglund
Ja, det är så fint med fåglarna. Jag har nyligen varit hos sonen i Kungsbacka, ni har ju så rikt fågelliv i Halland, stor skillnad mot här på vintern. Det är ju så vackert också med all snö som kommit där nere.
Bergfinkar är så vackra!