Stå på ett ben

Entréhallen till Kulturens Hus är en av Luleå kommuns största mötesplatser, i varje fall till storleken. Tidigare fanns bord, stolar och bänkar utspridda i lokalen, så att många kunde sitta ner en stund, samtala eller vänta på en kamrat för att äta lunch tillsammans. Den fungerade verkligen som en mötesplats, av den sort som kommuner idag hyllar i sina måldokument.

Men sedan något år tillbaka är alla sittplatser borttagna. Till och med bänken vid fönstret där föräldralediga brukade sitta, har blockerats med ståbord, fast förankrade, så att de inte går att flytta.

Längst fram nära ytterdörren står en skylt som uppmanar alla besökare att ta av sig sina broddar och halkskydd från skorna, de är förbjudna i lokalen. Det är väl främst med tanke på trägolven i biblioteket. Och det är inte konstigt att en sådan uppmaning finns i Luleå, där vinterhalvåret innebär ständigt isiga gator och torg. Särskilt stentrappan upp till Kulturens hus brukar vara en livsfarlig isgata, svår att forcera odubbat.

Så när jag besöker huset vintertid tar jag av mig broddarna vid ingången. Eftersom det inte finns någon stol eller bänk att sitta på, gör jag det stående på ett ben, och avlägsnar dem från en sko i taget. Jag är alltså så lycklig lottad att jag fortfarande kan utföra den manövern stående på ett ben. Men många äldre och rörelsehindrade klarar naturligtvis inte det.

Att ta bort alla sittplatser vid kommunens största mötesplats, är inte en slump. Det är en exkludering av vissa medborgare, det vill säga alla som inte kan stå på ett ben. Och det gäller många äldre, rörelsehindrade, föräldrar med barn i famnen och människor som har svårt med balansen pga intag av alkoholhaltiga drycker. Det vill säga precis de grupper som kommunen enligt socialtjänsten har ett särskilt ansvar för.

Man kan därför undra varför kommunen vill exkludera vissa medborgare på det här sättet. Att det inte stämmer överens med kommunens strävan formulerade i planer och måldokument, det är jag rätt säker på. Men jag har svårt att hitta svaret på själva frågan, varför vill kommunen bara prioritera folk som fortfarande kan stå på ett ben?

***

Föregående

När teater är som bäst

Nästa

Vi lever i någon annans dröm

12 kommentarer

  1. Anonym

    Då är jag klart exkluderad,som knappt orkar stå på två ben.Att sitta ned är en mänsklig rättighet.Ta till er det ni skrivbordsstrateger i kommunhus i länet,

  2. Köpmantorget flyttar inomhus.

    • Sven Teglund

      Köpmantorget hade jag ett förslag för några år sedan. Att bygga ett torn och flytta torget till taket, 9 våningar upp. Skulle bli succé. Förutsatt att det blir hiss förstås…..

  3. Bedrövligt, är ordet! Platser att vila på, borde vara en mänsklig rättighet, men jag gissar att det är någon ung, spänstig man (ja, jag gissar på en man) som hittat på detta . Det är samma sak på flygplatser numera .., svårt att hitta sittplatser som inte tillhör någon restaurang och det är väl just det som är tanken också. Många satt på golvet, men hur många äldre eller handikappade klarar den saken?

    • Sven Teglund

      Ja det är en konstig trend, att folk inte ska få sitta längre. Vem har kommit på detta. Det verkar ju vara en så här överallt, på gallerior och väntsalar.

  4. Monica

    Jag tyckte allt försvann under pandemin, det finns inga sittplatser för folk skulle inte samlas någonstans. Borttagna bänkar i gallerior också, jag som alltid brukar plocka om lite i kassarna och få det mer ihopsamlat när jag handlat hos fler, gick i början runt och letade i hela men det var golvet som gällde.

    Och lika med broddar, väldigt vingligt att ta av och på igen och jag gör det, många går in och gnisslar golvet. Alla har inte infällbara.

    Och nu verkar detta bestå, som att man inte vill att några samlas och helt tokigt för många, ja de flesta, att inte kunna sitta ned.

    Nu har jag hittat ett ställe i en galleria på mindre ort, fint och trevligt inrett där de ställt bänkar i en triangel i glada färger och jag kan säga att de är populära men alla tar hänsyn så folk sitter inte på varandra, bara trevligt och så viktiga de är.

    Men detta är enda stället av alla. De tänker mycket på alla områden och var föredömen under värsta smittan med att sprita av kundvagnar innan varje kund och sen handtvätt och spritande efter handling. Ja det finns ännu kvar. Och fantastisk ordning och reda överallt. Men endast ett ställe som detta inom vad det än är har jag sett.

    • Sven Teglund

      Verkar vara ett bra ställe, som tänker efter och gör det bästa för besökarna.

  5. Gunnel

    Men nu måste vi få protestera. Är det på grund av pandemin man flyttat på bänkar och stolar. I så fall är det dags att ställa tillbaka dem.

    • Sven Teglund

      Ja det är så tokigt. Men jag tror inte att det är pandemin, snarare ett försök att undvika att daglediga, kanske med sociala problem, sitter för länge. Men det drabbar många andra.

  6. Bra att även du tar upp denna trista tendens. Jag har skrivit mängder av inlägg på min blogg om just ”indragna sittmöbler”, men ingen i bestämmande ställning verkar förstå. Det finns kyrkogårdar utan en enda stol eller soffa. Det finns köpcentrum och enorma butiker utan en enda liten pall för nån trött eller gammal. Man blir förbannad, men vad hjälper det?

  7. Det här vet jag att det var ett problem redan för sisådär tjugo år sedan. Att man uppmärksammade det. En galleria utan sittplatser, utom sådana man fick tillgång till om man inhandlat något att äta.
    Exkluderande.

Lämna ett svar till Staffan Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

© Sven Teglund