Tallen från Nyhemsvägen 5

Skivan av tallen

Jag växte upp på Nyhemsvägen 5 i Husum, i ett egnahem som min pappa byggde på en tomt som de köpt av morfar och mormor. Vid postlådan, just vid infarten till huset stod en stor tall. En tall med mäktig krona och med ett imponerande omfång.

Jag fick förra hösten höra av min bror Lennart att den skulle sågas ner, eftersom den inte längre var frisk, och riskerade att blåsa omkull. Jag sa att vi borde försöka ordna så att en skiva av tallen kunde bevaras. Lennart bad därför Kent Eriksson i Husum att ombesörja det hela.

Vid ett tillfälle besökte Kent gamla kiosken på Dombäcksön och hörde att motorsågar lät därnere på Nyhemsvägen. Så han åkte dit, och mycket riktigt, tallen var nedsågad. Kent frågade personen med motorsågen om han kunde såga en skiva av den, ca en decimeter tjock, och det gick bra. Nu när jag var i Husum fick jag den levererad och tallen ses här på bilden ovan. Jag är så tacksam för att Kent lyckades uppfylla min önskan, om att bevara en bit av min och vår familjs historia.

Jag har räknat årsringarna lite översiktligt och kommit fram till att den måste vara mer än 200 år. Den fanns alltså där inte bara när jag föddes, utan även när mina föräldrar föddes. Ett hisnande perspektiv.

Allt jag vet och lärt mig kommer från det trädet.

Jag ser därför skivan av tallen som en del av mitt släktträd. Allt jag vet och lärt mig kommer från det trädet.

Som spädbarn låg jag i barnvagnen under dess skugga,
gick förbi stammen när jag började skolan,
lutade mopeden mot den vid femtonårsåldern,
ställde min första folkvagn på parkeringen bredvid,
vinkade till min mamma när jag flyttade hemifrån,
blev själv pappa och mina barn kände på barken,
alla besök genom åren, semestrar och jämna födelsedagar,
allt tätare begravningar tills ingen fanns kvar.
Sen sista gången, vi hade sålt och tömt huset,
jag körde i väg och tittade i backspegeln,
tallen stod kvar där, större och mer ensam än nånsin.

Träden har alltid haft stor betydelse i vår mytologi och hos olika civilisationer över hela jorden. Man har varit överens om att det låg kunskap i trädens grenar, skriver Nina Burton. Yggdrasil, världsträdet, som finns beskrivet i fornnordiska Eddan, hade tre rötter, förankrade i varsin källa. Vid den första satt nornor som spann, tvinnade och klippte av livets tråd. Och den andra roten närdes av Mimers brunn där vattnet ägde kunskap om allt som hänt och skulle hända. Den tredje roten omgavs av ett kallt helvete, där en orm oupphörligt gnagde på den.

Jag tänker att tallen på Nyhemsvägen utgjorde mitt eget Yggdrasil. Tillsammans med mina föräldrar gav den mig tre rötter; skapandet, kunskapen om livet och en oro som ständigt gnager under ytan.

****

Föregående

Konsten och evolutionen

Nästa

En skata satt på en gren och funderade på tillvaron

9 kommentarer

  1. Tommy Sjölund

    Härligt att det kunde fixas.

    • Sven Teglund

      Ja vilken tur! Ren slump att Kent var där just då.

  2. Eva Forsberg

    Vilken fin betraktelse över ett träd och dess betydelse. Vi har en gammal jätteasp här i Husbyn som har funnits med länge, fortfarande vid hyfsad vigör. När sidensvansarna anländer brukar den vara favoritplatsen. Min pappa var skogsarbetare, jobbet till trots hade han en respekt för vissa trotjänare och räddade en tall som står efter Lakamarksvägen.

    • Sven Teglund

      Ja det är mäktigt med träd! Fint att din pappa räddade tallen, kan tänka mig att han verkligen förstod trädens betydelse för oss!

  3. Anonym

    U n d e r b a r t beskrivet, Sven!

  4. Ja, det var jag – Elisabet – som skrev det där underbara ,-)

    • Sven Teglund

      Jag förstod det direkt! Det måste vara Elisabet! 🙂
      För du är den mest positiva och snällaste människa jag vet.

  5. Träd är viktiga på flera sätt.

    • Sven Teglund

      Ja och det är kanske dom enda som kan rädda oss från klimat-katastrofen. Bara de får chansen.

Lämna ett svar till Eva Forsberg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

© Sven Teglund