Om att bjuda på middag

Om man skall bjuda hem vänner på middag då måste man avsätta minst två dagar för att ro det hela iland. En dag för handling och inköp och sedan städningen av huset redan från bjudningsdagens morgon. Det brukar ta rätt många timmar att få ordning i huset, eftersom vi skippat städningen i tre veckor sen vi sist bjöd hem nån.

Folkhemmet, kryddat med salt och vitpeppar, vart tog du vägen?

Det räcker inte att bara gå till ICA Porsön inför en sådan här middag, utan man måste besöka flera olika affärer för att inhandla alla ingredienser. Det behövs nämligen specialgrönsaker, till exempel pumpor som kan heta butternut, exotiska asiatiska kryddor och smaktillsatser i småflaskor som man bara använder en gång och som fyller två hyllor i kylen där de sen bara står och torkar ihop. Det verkar som om vitpeppar helt har förlorat sin unika ställning här i landet. Folkhemmet, kryddat med salt och vitpeppar, vart tog du vägen?

Det är nödvändigt att köpa rejält med vin till maten, eftersom de flesta jämnåriga numera har förhöjd tolerans på grund av baginboxarna. Det går inte längre att bjuda på folköl eller sockerdricka, ingen skulle komma tillbaka någon fler gång efter en sådan middag.

Matlagningen är verkligen ett kapitel för sig. Det är omöjligt att bara göra något enkelt som på 70-talet, till exempel köttgryta med rostat bröd, Nej nu är det trerätters som gäller, gärna enligt förlaga från någon känd tv-kock. Det är ofta rätter vars namn inte går att uttala och som kräver 5-6 olika små rostfria pannor där allt ska puttra under flera timmar. Jag och min fru jobbar parallellt med städning och matlagning under förmiddagen. På eftermiddagen är det bara hon som jobbar vidare, medan jag mest går och gruvar mig inför kvällen och tänker på vilka kläder jag ska ha på mig och oroar mig för att maten inte ska räcka..

…den gamla, utslitna fläkten gör allt för att dra ut matoset utan att lyckas, och fettet fastnar istället på kryddburkarna ovanför spisen.

Matlagningen som det här är fråga om, kräver rejäla köksöar, med spishällar, dubbelugnar och oljade träskivor där allt kan hackas, sjudas och kokas. I vårat 70-talskök finns ju inga sådana avställningsytor och redan efter en timmes matlagning blir allt bara kaos på bänken. Disk och potatisskal blandas med grytor med exklusivt innehåll, medan den gamla, utslitna fläkten gör allt för att dra ut matoset utan att lyckas, och fettet fastnar istället på kryddburkarna ovanför spisen.

När gästerna dyker upp, så är i varje fall min fru helt slut, då all matlagning har tagit musten ur henne. Själv är jag mest orolig för att alla inte skall få tillräckligt med vin i sig, att de ska tycka att det är snålt tilltaget. Därför överdriver jag lätt och springer och passar upp alla utan att kunna sitta ner i lugn och ro.

Samtalen under middagen är helt förutsägbara. Först handlar det om tv-program som vi sett och sedan lite gamla minnen, därefter blir det aktuellt med frågan om skillnaden mellan kvinnligt och manligt. Och då sitter vi män och skrattar åt hur kvinnor är, och kvinnorna skrattar åt hur män är. Allt slutar med att kvinnorna gaddar ihop sig och börjar klaga på oss män, att vi inte vill resa någonstans utan bara åka till stugan. Den delen av middagen är det avsnitt som drar mest alkohol.

Dagen efter, oftast söndagen, är förstörd. Huvudvärken sitter i långt in på eftermiddagen. Men jag tror inte att det beror på vinet, utan det är vätskebristen som jag ådragit mig under föregående dags städning. I min ålder orkar man inte med så mycket nöjesliv, så nu dröjer det ett tag innan vi bjuder hem någon. Kanske tills vi behöver städa igen.

****

Föregående

Anders Teglund spelar piano i en hyresrätt

Nästa

Att vara nyttig

4 kommentarer

  1. Monica

    Hu, det låter både jättetråkigt och lite uppgivet även om det är skrivet med humoristiskt anslag och glimt i ögat. Och säkert med en stor gnutta överdrift. Inte tror jag på fullt allvar att ni drar iväg med så avancerade trerättersmiddagar att ni stupar efteråt? Självklart försvinner orken med åren, inte minst när det gäller att stå i köket. Men efter tio år i det matglada men lättsamma Frankrike har jag lärt mig att en förrätt kan bestå av en bit färdigköpt paté på toast med ett salladsblad och en oliv. Varmrätt kan vara just en fransk gryta, ofta tillagad som långkok dagen innan. Eller en bit varmrökt lax med röra på stenbitsrom och crème fraˆiche. Någon god ost till efteråt och kaffe med After Eight. Svårare än så är det ju inte – det värsta brukar vara disken efteråt. Så länge man kan och orkar och har sina vänner i livet ska man försöka ses – ett glas vin till hemlagad trattkantarellsoppa räcker mer än väl det också. Att kvinnorna gaddar ihop sig mot de trista männen vet jag däremot inte hur man åtgärdar. Kanske ska ni karlar börja prata om att arrangera en gemensam flodkryssning på Donau? Bon appétit iallafall och hoppas ni orkar med lite gäster ett tag till !

    • Sven Teglund

      Tack Monica för fint inspel. Jag tror ju att den franska och italienska kulturen med stora och långa middagar har tagit sig hit till norr. Här är vi mest van med att bjuda på kaffe med småkakor. Men vi får kämpa på 🙂 Ikväll har vi middag igen. Jag har städat i två dagar.

  2. Njae – nu tycker jag du överdriver lite.

    Bjud hem några vänner på en vardagsmiddag, så kan du göra det lite mindre ambitiöst.

    En lätt sallad till förrätt. En god lasagne på ren- eller älgfärs och Västerbottensost. En kopp kaffe, kanske lite hemgjord avocadoglass med åkerbärssås som dessert. Enkelt, flärdfritt.

    En torsdag i januari.

    Lycka till!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© Sven Teglund